|
|
|
|
Valet: moderna medelmåttor eller antikens melankoliker
Mannen som går först, och leder sin följeslagare längre och längre in i grottan, och djupare och djupare ner i underjorden är rejält berusad. Ändå lyckas grottguiden hela tiden sätta fötterna alldeles rätt, även i de svåraste passagerna.
Personen som guiden agerar vägvisare åt kommer senare att konstatera att hans vägvisare uppenbarligen var ”gravt alkoholiserad”, men också ”mycket intelligent”, och med en karaktär som ”en konkvistador”.
|
Sigmund Freud, som var den som blev vägledd ner i underjorden, skulle ju senare komma att bli berömd för sina upptäcktsfärder i människans undermedvetna och dess grottor och labyrinter.
Och i dag – 125 år efter den utflykt han gjorde till en grotta i Slovenien – är olika former av terapier mot psykologiska problem en självklarhet i västerlandet.
|
Genetisk kod
Jag förundras alltid när jag får höra talas om människors sessioner hos terapeuter av varjehanda slag. Min förundran beror inte bara på varaktigheten och omfånget av terapin – ibland kan det röra sig om mer än en session i veckan – under flera år. En del verkar till och med inställda på att gå i terapi hela livet. Min förundran beror också på själva arten av ”problem” som ska hanteras – det tyder på en oförmåga att hantera – och genomlida – sådant som är en del av livet självt.
|
Vid årsskiftet konstaterades det att 100 000 barn väntar eller har fått vänta längre på en utredning hos BUP än vad vårdgarantin föreskriver.
Även det förundrar mig; inte att kön är så lång utan att den alls existerar.
100 000 barn?
Det rör sig om en 80-procentig ökning på bara några få år.
|
|
Min motvilja mot terapi är genetiskt kodad. Det må låta märkligt, men jag kan i det fallet hänvisa till Sigmund Freud.
|
En gång gick jag med på att delta i en session med en psykoterapeut som förklarat att han helt enkelt var nyfiken på min person.
När det hela var avklarat förklarade han för mig vilka problem han tyckte jag hade och att ”om man ska bearbeta dem måste man rulla fram det tunga artilleriet” … och han fortsatte med ett lite bekymrat tonfall: ”… vi talar om sessioner varje vecka i åratal”.
Så blev han tyst … och lade därefter motvilligt till ”… fast man måste ju också ta med i beräkningen att du faktiskt kan vara resistent”.
Efter detta har jag med viss stolthet genom åren burit med mig tanken på att jag skulle kunna vara terapiresistent.
Psykoanalytiskt intresserade har – när ämnet kommit upp – försökt förklara för mig att ingen är terapiresistent.
|
Bergens håligheter
Numera kan jag dock bemöta dem genom att hänvisa till själve Sigmund Freud. Efter sitt möte med den packade grottguiden hade han sin bild klar av det slovenska folket, och av beskrivningen i ett brev från Freud till Wilhelm Fliess,1898 kan man bara dra slutsatsen att Freud såg slovener som ett folk bestående av alkoholiserade, men intelligenta konkvistadorer – och dessutom var de sexfixerade; grottguidens passion för att ständigt utforska nya håligheter i berg … ja, ni kan ju gissa hur Freud tolkade den fixeringen. (Till en del visar detta också hur lättvindigt Freud ibland totade ihop sin omdömen och analyser.)
Freuds beskrivning av en typisk sloven andas en viss beundran – men där finns också något mer … vilket blir tydligt först några år senare då Freud får ett brev från den i Trieste verksamme psykoanalytikern Edoardo Weiss. Denne beskriver en patient han finner besvärlig, och berättar i förbigående att mannen han försöker bota är sloven.
Freud svarar:
”Vår analytiska konst är maktlös inför dessa människor, och våra insikter kan inte tränga igenom de dynamiska villkor som dominerar sådana fall. Jag utgår från att du skickar i väg honom”.
|
|
Texten fortsätter nedan...
|
|
|
|
|
Bli en del av QLN. Reagera och diskutera texterna på QLN. Skicka dina texter till roland@aetatis.se och bli en del av ett levande nyhetsbrev.
|
|
|
|
Den nutida psykoanalytikern Mladen Dolar (för övrigt sloven) har kommenterat detta med att man faktiskt inte vet exakt vad Freud menade med omdömet och rådet. Var det så att en slovens psyke var alltför primitivt för att genomgå en sofistikerad psykoanalys, eller var det tvärtom så att psykoanalysens verktyg inte var tillräckligt avancerade för att kunna reda ut en så sofistikerad härva som en slovens själsliv.
|
Konstant konsumtion
Oavsett vilket av alternativen som var rätt hade man att göra med ett terapiresistent folk, och eftersom min mor var sloven kunde jag börja utgå från att det var min genetiska kod som gjorde att jag inte kände minsta lilla behov av terapisessioner (något som rimligen bör förstärkas av de serbiska generna från min fars sida).
Argumentet har dock inte fungerat på de av mina bekanta som är anhängare av terapi – de anser att den kulturella betingningen är långt, långt viktigare än den genetiska kodningen.
|
Och visst är den kulturella kodningen viktig, det är den som gör att så många vuxna tillbringar mycket tid i terapi – och den är också orsaken till att så många barn står i kö till BUP.
Olika former av terapi för psyken som anses plågade eller skadade är sedan Freuds tid en del av denna kulturella kodning – och det som mest utmärker denna kulturella kodning är hur mycket den förändrats det senaste seklet.
Om en människa tidigare värderats utifrån sina prestationer och det som han eller hon producerade eller skapade eller åstadkom i sin givna roll i samhället och familjen, så präglas vår senmoderna kultur av att vi bedöms efter vad vi konsumerar och hur väl vi samspelar med andra … alltså anpassar oss till de för tillfället dominerande uppfattningarna, trenderna eller påbuden. Här finns också ett samspel genom att människor konsumerar kläder, mat, och tjänster som gör att de passar in.
Det innebär att familjen går från att vara en produktionsenhet till en konsumtionsenhet – och följden blir att de traditionella rollerna upphävs – förhållandet mellan män och kvinnor förändras, liksom mellan föräldrar och barn. Därmed försvagas de element som ska ge stadga i en individs liv; vad annat kan vi då vänta oss än människor präglade av oro, ångest och osäkerhet?
|
Här ser vi ett grundläggande problem för psykoanalysen i dag (och sedan länge) – och det är att metoder och teorier som utarbetats för att hantera psykiska problem i ett statiskt samhälle med fasta, givna sociala roller och normer nu ska hantera psykiska problem i en tillvaro där inget är fast eller givet.
Vår nuvarande kulturs allra senaste utvecklingsfas innebär att krav på njutning genom konsumtion ska kombineras med krav på att känna ångest; för klimatet, för pandemier, för krig och för den egna rasismen – vilket givetvis skapar än mer förvirrade individer vars sista rester av egen personlighet och karaktär slipas bort genom försöken att ständigt anpassa sig i varje givet ögonblick.
|
Vad ger styrka?
Så ska man egentligen förundra sig över det ständigt växande behov av terapi som vuxna upplever och som barn ställs i kö för?
|
|
All denna upplösning gör också att människor blir allt mer oförmögna att hantera död, sjukdom, eller brustna förhållanden – och i en terapikultur blir detta också något som terapeuter ska råda bot på (och i brist på terapeuter skrivs istället medikamentet ut) – lösningen ligger i konsumtion av en tjänst eller av piller. Du måste botas från din depression … eller din melankoli.
|
Men tänk om själva den utgångspunkten är i dubbel mening fel?
För Freud var en individs melankoli något som måste analyseras och kureras.
För antikens greker var melankoli istället ett tillstånd som kunde ge dig kraft, styrka och mod.
|
I nästa veckas avsnitt ska vi med utgångspunkt från en nyutkommen bok – ”A Politics of Melancholia” – diskutera varför det kan vara idé att ta vara på sin melankoli – istället för att få hjälp med att bota den.
|
|
|
|
Just nu på Cultura Ætatis
Förhandsbeställningar av
Paul Kingsnorth -En tillfrisknande miljöaktivists bekännelser
|
The American Conservative kallade Kingsnorth för “Generation X svar på Wendell Berry” och essä-samlingen En tillfrisknande miljöaktivists bekännelser bevisar att “Paul Kingsnorth har en känslighet som lyfter vad som kan ha varit en smart övning till en litterär triumf”
|
Paul Kingsnorth: En tillfrisknande miljöaktivists bekännelser och om hur man värdigt inväntar apokalypsen. En ledande veteran i miljörörelsen förklarar varför du inte kan inte lita på dem som talar om att undergången bara kan stoppas av en grön revolution. Vår Svarta serie är för dig som inser att vi rör oss framåt – men du förstår också att där framme väntar en avgrund.
|
|
|
|
|
  
|
|
|
|
|
|
