Ett förlag som inte predikar påtvingad blindhet

Att så många människor i dag vandrar runt och känner sig kränkta beror på att de anser att ”ingen ser dem”. Alla ska bli sedda. Alla ska bli med. Ingen ska ta skit som det så populärt heter. Det är något som upprepas som ett mantra … från daghemmet och sedan tvärs igenom livet. Det skapar den mycket märkliga föreställningen hos människor att de på något sätt måste ha sina medmänniskors godkännande – och det spelar egentligen ingen roll vilka de andra är; i alla sammanhang ska vi sitta ner, lyssna på varandra, hummande instämmande när någon säger något och så ska vi verkligen visa att vi ”ser varandra”.

Problemet med detta är att där finns ingen objektiv utgångspunkt för processen. Det finns nämligen många sammahang där man faktiskt ska sitta tyst, lyssna och lära. Men då krävs att man som individ – ja, även som barn – förstår att man ingår i ett större sammanhang, att andra vet och kan mer – först när man insett det kan man en dag vara den som på sitt område är den som talar och förklar eller visar hur en sak ska utföras … medan andra lyssnar, lär och ser på.

I dag finns en fara att allför många tror att de duger som de är eftersom ”de blir sedda”. Därför strävar de inte efter att ständigt bli en bättre människa i alla avseenden. Resultatet av det blir att de står stilla – eller kanske till och med sjunker till samhällets botten och blir beroende av bidrag och omsorger … och att de är fullt nöjda med det eftersom de då ju faktiskt blir ”sedda.”

Många förlag ger förvisso i dag ut manualer för hur du ska bli en bättre människa; ”självhjälps-böcker” som ska utveckla dig på alla områden; som chef, talare, förförare eller företagsledare. Utgångspunkten är alltid densamma – du ska lära dig knepen för att bli ”sedd”.

Vi ser hur de naturliga sociala sammahangen eroderas; familjen och släkten betyder allt mindre, människor förlorar inte bara kontakten med sitt land, sitt folks eller sin hembygds  historia – de förorar kontakten med sina egna anor, med sin kropp och med produktivt arbete.

De blir rotlösa individer beroende av att främlingar ”ser” dem.

I en sådan tid är det viktigt att ge ut böcker som upprättar de där sambanden, som får människor att inse vikten av produktivt arbete, familj, valfrändskaper och kultur – och av att värna alla dessa saker.  Så visst – egentligen kan man väl säga att också Cultura Aetatis kommer att ge ut ”självhjälps”-böcker; men det kommer att vara verk som ställer individen inför tanken på att det finns absoluta och eviga värden. Inget är relativt.

Det är de värdena man ska använda som måttstock … inte hur ”sedd” man blir av dem som är blinda för dessa värden.