Författare som får dig att förstå varför döda hundar har makt i Argentina

Många kliar sig i huvudet efter Javier Mileis seger i det argentinska presidentvalet. Hur kunde det ske, tänker både anhängare och motståndare.
Men som Jorge Luis Borges konstaterade:
”Verkligheten är inte alltid trolig, eller möjlig.”
Därför har nu Argentina en president som, enligt de dresserade medierna, är galen som en hink full med minkar.
Men Milei är ju långtifrån lika rubbad som den stat och den samhällsordning han angriper, må sedan vara att han diskuterar sakernas tillstånd med en av sina döda hundar. I ett land där inflationen passerat 100 procent måste det anses som mer förnuftigt att prata med sin hädangångna jycke än att diskutera med finansministerns rådgivare – vilket Mileis motkandidat ju gjort.
Vill du förstå Argentina bättre? Välj bort dagstidningarnas rapsodiska rapporter och försjunk i verk av landets författare. Här är fem förslag.

1. Jorge Luis Borges. Förvisso blind en stor del av sitt liv, men såg ändå tillvaron klarare än vi andra när han skapade världar där myter och drömmar är verkliga, eftersom de styr människors handlingar. Tveka inte att följa Borges in i de labyrinter han skapade – man ska förresten aldrig vara rädd för labyrinter, för som mästaren förklarade:
   ”Inte ens den värsta sortens labyrint är den sorts intrikata fälla som kan hålla oss evigt fångna – utan fällan är istället den raka och exakta linjen.”
2. Julio Cortazars roman ”Hoppa hage” har en handling du själv kan skapa. Det finns förvisso en ursprunglig intrig – men du har författarens välsignelse att läsa bokens sidor, kapitel och stycken i vilken ordning du vill – du hoppar hage genom boken – och på så sätt kan du ständigt skapa en ny roman. Och så fungerar all historia – det du gör nu bestämmer innebörden av alla dina tidigare handlingar, historien skrivs ständigt om.
3. Silvina Ocampos noveller låter dig kliva in i en tillvaro som inte bara är mycket märklig, den är ofta också farlig; en klänning dödar kvinnor som bär den, en uppstoppad hund avlivar grannen – det vi möter är en värld där tingen fått makt och kontroll över människan – och därför också om de så önskar kan låta henne dö.
   En man som talar med sin döda hund skulle vara ett helt naturligt inslag i en novell av Ocampo.
4. Ernesto Sabato forskade i fysik i Paris på dagarna under 1930-talet, på nätterna diskuterade han och krökade med surrealister. Efter en period på MIT återvände han till Argentina, och 1939 kunde han inte hantera alla sina intressen på annat sätt än att bli författare på heltid – hans första större verk var ett där han varnade för att teknologi avhumaniserade människan, och den forne kommunisten rörde sig nu i en libertariansk riktning.
   ”Abaddon, utplånaren” är hans storverk – här blandas självbiografiska fragment, historiska händelser, filosofi, psykologi och litteraturkritik – den är ett försök att besvärja ondskan.
5. Jonathan Wilson är förvisso inte argentinare, men hans mäktiga bok om fotbollens historia i landet – ”Angels with dirty faces” – är nästan oundviklig läsning för den som vill förstå Argentina och dess olika kulturer baserade på etnicitet, social tillhörighet eller allmänt utanförskap. Vad händer när gatpojkar av blandad härkomst möter invandrargrupper från England, Italien och Kroatien på fotbollsplanen? En alldeles säregen sorts fotboll utvecklas, och den välsignas uppenbarligen ibland av Guds hand. Vår herres nåd verkar dock än så länge inte utsträcka sig till landets ekonomi.