En tillfrisknande miljöaktivists bekännelser

En gång tiden var Paul Kingsnorth en ledande gestalt i den internationella miljörörelsen. Men han förlorade sin tro på att miljö rörelsen kunde erbjuda några lösningar. Han började gå sin egen väg. Den förde honom bakåt i historien, och han rörde sig bort från vårt högteknologiska samhälle, men närmare naturen, och samtidigt sitt eget inre.

»På kort sikt tillhör framtiden nymiljöaktivisterna, och det gör ont att se. På lång sikt skulle jag dock gissa att de misslyckas, av två skäl. För det första att bubblor alltid spricker. Vår civilisation börjar gå sönder. Vi står i början av en ekonomisk och social kollaps som kan ta decennier eller århundraden att utspela sig - och som utspelar sig mot bakgrund av en planetarisk ekocid som ingen verkar kunna förhindra. Vi är inga gudar, och våra maskiner kommer inte att rädda oss ur den här situationen, hur smarta de än är och hur mycket vi än vill tro det.»

Men ...

»Dra dig inte tillbaka fylld med cynism, utan med ett sökande sinne. Dra dig undan så att du kan tillåta dig själv att luta dig tillbaka i tystnad och känna - intuitivt - vad som är rätt för dig, och vad naturen kan behöva av dig. Dra dig tillbaka eftersom det är ett sant moraliskt ställningstagande att vägra hjälpa Maskinen framåt. Dra dig ur, eftersom handling inte alltid är effektivare än passivitet. Dra dig undan för att undersöka din syn på världen: kosmologin, tankemönstret, antagandena, färdriktningen. All verklig förändring börjar med en reträtt.»

Paul Kingsnorth (född 1972) involverade sig tidigt i miljörörelser; 2001 utsåg tidningen New Statesman honom till en av Stor britanniens »topp tio bråkmakare». Sex år senare slutade han med journalistiken för att istället ägna sig åt sitt författarskap. I sina fackböcker tar han upp makroteman som miljöism, globalisering och de utmaningar som mänskligheten ställs inför.

2009, grundade Kingsnorth, tillsammans med författaren och socialaktivisten Dougald Hine, Dark Mountain Project, »ett nätverk av författare, konstnärer och tänkare som har slutat tro på historierna som vår civilisation berättar för sig själv».
Dark Mountain Project driver en rad sommarfestivaler och mindre evenemang, producerar antologier om »ociviliserat» skrivande och konst, och har byggt upp en internationell samling med författare och konstnärer som syftar till att »utmana grunderna för vår civilisation».

Och vad kan du göra under tiden som världen vi känner går under, och lämnar plats för något annat än oss människor?
»Om du inte känner dig förtvivlad, i tider som dessa, så är du inte helt vid liv. Men det måste finnas något bortom förtvivlan också, eller snarare något som följer med det, som en följeslagare på vägen. Det här är mitt tillvägagångssätt, just nu. Det är, antar jag, utvecklingen av en personlig filosofi för en mörk tid, en mörk ekologi. Inget av det kommer att rädda världen. Det finns ingen som kan rädda världen. De som säger att det går är de du behöver rädda den från.»

»Och så kommer jag till den här punkten där jag frågar mig själv: vad, i detta ögonblick i historien, skulle inte vara slöseri med min tid? Och jag kommer fram till fem trevande svar.»

Ett: reträtt.

Två: bevara icke-mänskligt liv.

Tre: smutsa ner händerna.

Fyra: insistera på att naturen har ett värde bortom nytta.

Fem: bygg fristäder.

Till boksidan

Om Cultura Ætatis


Vem vid sina sinnens fulla bruk startar ett bokförlag i dag?

Den tryckta bokens tid är ju förbi – det är den allmänna och allenarådande sanningen för dagen. Men just därför att vi inte erkänner de allmänna och allenarådande sanningar som råder för dagen startar vi ett bokförlag. Nej, det är inte en handling av trots när det gäller den dominerande inställningen om böcker och bokmarknad. Det är en handling av trots mot alla dominerande inställningar.


Läs mer