Den Svarta serien
»Om du har en trädgård och ett bibliotek, så har du allt du behöver», deklarerade Marcus Tullius Cicero.
Vår Svarta serie är för dig som inser att vi rör oss framåt – men du förstår också att där framme väntar en avgrund. I serien möter du tänkare som för årtionden sedan varnade för vad du dagligen nu tvingas uppleva – och de har en del av svaren på hur vi kan ändra vår färdriktning.
Trädgården ger dig kontakt med livet, naturen – och därmed med dig själv – därför att den är fysisk, påtaglig och en fast punkt en ständigt föränderlig omvärld.
På samma sätt är det med biblioteket. De tryckta böckerna som står där i hyllorna är en rent fysisk motståndshandling i dagens samhälle där minnesförlust är karriärbefrämjande.
Raderna med böcker är en försvarsmur mot det moderna samhällets försök att få dig att driva med strömmen.
Vi på Cultura Aetatis kan inte hjälpa dig med trädgården – däremot med biblioteket.
De första fyra titlarna i den Svarta serien är:
01. Inte mitt krig – Boris Benulic
02. Mänsklighetens historia i korthet – Framsteg och förfall – Hans-Herrman Hoppe
03. Svenska allmogens frihetsstrider – Alfred Kämpe
04. En tillfrisknande miljöaktivist bekännelser – Paul Kingsnorth.
Viktor Rydberg
Under tio års tid forskade Rydberg också i den nordiska mytologin, och i »Fädernas gudasaga» ville han återskapa ett sammanhängande helt från de skilda källor som fanns. Det kanske är så här sagan om våra gudar skulle ha låtit om den berättats då den fortfarande var intakt? Läs om fröet till världsträdet Yggdrasil, hur gudar som Oden och Tor formade världen i ständig kamp om makten med andra gudar, jättar och dvärgar. De första människorna skapas, och efter en avgörande strid väntar Ragnarök, jordens undergång. En omfattande uppslagsdel med betydelser och förklaringar hjälper läsaren att navigera bland gudar, jättar, dvärgar och vidunder.
I den nutida samlingen »Kan vi överleva?» möter vi först Viktor Rydbergs politiska artikelserie »Huru kan Sverige bevara sin själfständighet?», där han propagerar för en allmän folkbeväpning kopplat till försvar, snarare än anfallskrig. Rydberg pläderade för övrigt för införandet av militär utbildning redan i skolan. Då var Ryssland det stora hotet. Vårt försvar ansågs vara för svagt, och försvarsviljan upplevdes som dålig. Istället för den gamla indelta yrkesarmén ville han, tillsammans med bland annat August Blanche och Lars Johan Hierta, ha allmän värnplikt, och en frivillig folkbeväpning efter samma mönster som i Schweiz.
Uppsatsen »Den hvita rasens framtid», bland det sista Rydberg skrev, är en dyster bild av samhället, där han argumenterar för att Europas befolkning försämras moraliskt och fysiskt. Rydbergs tal om den vita rasen kan av många i dag förknippas med högerextremism, men under 1800- och det tidiga 1900-talet var förhållandena radikalt annorlunda. Det handlar mer om inomeuropeisk civilisationskritik, där den inhemska kulturen degenereras och ställs mot andra, mer högtstående, kulturer. Orsaken till förfallet tycks finnas i de stora europeiska miljonstäderna, samhällen som inte vuxit sig stora i Sverige under Rydbergs tid. Oron för den snabba tekniska utvecklingen, och de osunda fabriksmiljöer som växte fram, skulle leda till en urartning av »människomaterialet».
