Dagdrömmer din man om Rom? Byt ut honom!

Detta är ett utdrag ur förra veckans nyhetsbrev. I nyhetsbrevet finner du förutom kulturbevakning, intervjuer och debatt också vår Super-Kultur-Quiz där du kan vinna böcker, exklusivt för prenumeranter. Prenumererar på nyhetsbrevet gör du längst ner på den här sidan. Naturligtvis är det gratis.

För ett tag sedan snurrade ett påstående runt i sociala media och media: ”Män tänker på romarriket flera gånger i veckan”.
Uppföljande – kanske inte alltid så vetenskapliga – studier verkade faktiskt ge belägg för att rätt många män gjorde det.
Det är därför dags att ge ett relationsråd: Om du är kvinna och din man hör till gruppen som i lönndom tänker på romarriket några gånger i veckan, kanske till och med dagligen … ja, då bör du kanske se dig om efter en annan man.
Varför?
Forskare har uttalat sig om grunderna för intresset.
– Jag har frågat folk runt mig och flera nämnde faktiskt vatten och offentliga toaletter och saker som akvedukter, säger arkeologen Irene Selsvold, Göteborgs universitet till forskning.se.
– Det finns en tanke hos många, tror jag, att romarna för länge sedan hade teknologi och seder som är så lika våra. Och om man ser sig omkring finns ju spår av romarna överallt. Vi har romerska ruiner i stora delar av Europa, man hittar romerska mynt i utgrävningar i Skandinavien. Vår konst, litteratur och våra lagar har romarriket som bakgrund och inspiration.

Skälet till den generella fascinationen med romarriket kan delvis förklaras med filmen ”Gladiator”., HBO.serien ”Rome” och olika datorspel. Det tror antikvetaren Cecilia Olovsdotter, Svenska Institutet i Rom. Hon forskar om konst från den romerska kejsartiden.

Men den som verkligen vet något om romarriket vet att imperiet under en stor del av sin existens var tvunget att låta 80 procent av skatteintäkterna gå till armén. Ända sättet att hålla maskineriet igång var att pressa dem som levde i imperiet på ständigt större skatter – och att erövra och plundra nya territorier. Värst drabbades det som i dag är Rumänien (och då kallades Dakien) som plundrades och ödelades av de romerska legionerna. Vad blev det av befolkningen? Den utplånades – i verklig mening. Enligt dåtida historiker fanns det 40 dakier kvar när slakten var över. Det romarna ville åt var de dakiska guldgruvorna, som hade gjort riket till kanske det mest välmående i vad som i dag är Europa.

Vad gjorde den romerske kejsaren av allt guld? Dels skulle förstås militärapparaten betalas men det byggdes också en ny stor akvedukt i huvudstaden som kunde leda vatten – om så behövdes – för att fylla en amfiteater med vatten så att man kunde ordna sjöslag mellan gladiatorer, det uppfördes också nya stora bad och det var då Forum Trajanus skapades.

Och förstås … det blev det triumftåg och gladiatorspel – som det alltid blev när någon romersk härförare besegrat ”barbarer” som kelter, dakier och germaner … eller för den delen greker (för låt oss inte glömma att Korinth ödelades).
Den som tänker på Rom som något värt att beundra hänger sig åt dyrkan av en stat som var kontrollerad av skatteindrivande byråkrater och militärer – och de ständigt växande massorna hölls i schack med bröd och skådespel.
Romarna framställde sig som arvtagare till antikens Grekland, men det var ett arv de förskingrade, eller snarare aldrig tog i besittning. Inte bara så att Rom inte kan uppvisa ens en tiondel av de filosofer, tänkare och vetenskapsmän som Grekland kunde, romarna kunde heller inte mäta sig med grekerna ifråga om ingenjörskonst.
De var inte intresserade av tekniska uppfinningar och vetenskapliga rön såvida de inte var användbara i krigföring. Theodosius I, som var den siste kejsaren som regerade över hela det romerska riket, gav sitt nådiga tillstånd till förstörelsen av alla böcker i Alexandria då han inledde sin kampanj mot ”hedendom” för att befrämja kristendomen seger i imperiet. Där försvann mängder av viktiga skrifter, och det är en av orsakerna till att vi i dag bara känner till en begränsad del av tänkandet – och de tekniska framstegen – i det antika Grekland.

Åren efter Kristi födelse beskrev den grekiske ingenjören Heron vad som var en ångmaskin – om den kombinerades med Arkimedes skruv kunde uppfinningen användas för att dränera gruvor, eller till konstbevattning och eller för att transportera vatten till städer effektivare än vad som skedde med de romerska akvedukterna. När uppfinningen – och förslag på dess användning – presenterades för kejsaren Vespasianus som en möjlighet att också förenkla stenbrytning var denne inte intresserad. Hans och hans rådgivare tyckte det fungerade bra med att låta slavar göra jobbet.
Uppfinningen kom dock till användning … för att öppna tempelportar.
Det ingick i romarrikets propaganda att utmåla sig som den mest civiliserade statsbildningen – alla andra folk var primitiva, fattiga barbarer som bodde i hyddor i små byar, och inte hade vägar.
Men kelter, galler och germaner hade vägar, städer., byggde skepp och broar, idkade omfattande handel, deras metallurgi stod inte på något sätt romarnas efter, heller inte deras teknik för gruvdrift. Men allt detta lades öde där de romerska legionerna drog härjande fram – rikedomarna sändes till Rom. Metropoler för vetenskap och kultur som Syrakusa, Rhodos och Neapel återvann aldrig – i verklig mening aldrig – sin position efter det att de hamnade under Roms kontroll.

Det stora folknöjet i Rom var gladiatorspelen och de offentliga avrättningarna i Kolosseum. Under de 350 år detta pågick kan – enligt de högsta beräkningarna – uppemot 500 000 människor ha fått sätta livet till.
Ett blodigt spektakel som var helt främmande för dem som levde i de keltiska och germanska territorierna.
De som med beundran tänker på Rom är formade av Hollywoods fantasier.
Och det är inte så ofarligt som det låter – det vore mindre skadligt om de trodde att Marvel-filmerna var dokumentärer som skildrar verkliga händelser.
Myterna och lögnerna om det romerska imperiet gör att beundrarna i västvärlden får svårare att se klart på samhället i dag, och de ser inte det absurda i att de lever i en stat med högt skattetryck där medborgarna hålls passiva och förnöjda med billig underhållning.
Att hålla de egna fickorna fyllda och pöbeln lugn var de styrandes mål. Därför var Rom ett imperium där pöbeln härskade och bestämde kulturen – och då blev det gladiatorspel, horande och subventionerad mat.
Att svärma för romarriket innebär att man är imponerad av en stat med härskare som Nero, Caligula, Heliogabalus, Caracalla eller någon annan av de mordiska, moraliskt vanföra kretiner som avlöste varandra på tronen.
Och det innebär att man är föga bevandrad i historia eftersom man inget vet om kelter och germaner – eller antikens greker.

Man förstår inte att romarriket förstörde en bättre värld. Det lider vi av än i dag.
Så är du kvinna och har en man som ofta tänker på Rom, se dig istället om efter en karl som en gång om dagen tänker på män som Vercingetorix, Arminius, Cassivellaunus eller Brennus.
Det är en sådan du behöver som världen ser ut.