Inte som i Kina va?

Alla säger sig värna om yttrandefriheten. Vissa säger sig värna yttrandefriheten så till den milda grad att de vill skydda den genom att stifta lagar som begränsar den. Denna stora kärlek till yttrandefrihet har dock en tendens att ta sig märkliga uttryck.
Jag utgår från att våra intelligenta läsare känner till den kinesiske konstnären Ai Weiwei så vi kan hoppa över en närmare presentation. Ai Weiweis konstnärskap har från sin start varit en del av hans fadersarv. Hans far sattes i arbetsläger som motståndare till kulturrevolutionen i Kina och allt sedan Ai Weiwei föddes och växte upp i ett arbetsläger har han genom sin konst kämpat för yttrandefriheten.

Priset för denna kamp blev att lämna Kina. Att lämna Kina för yttrandefriheten i väst. Under den processen pågick parallellt en annan process. Den att skydda vår yttrandefrihet i väst genom att beskära den och att inte använda den. Det blir ju lätt så obekvämt.
Så nu befinner sig konstnären som flydde hit för att njuta vår yttrandefrihet i ett nytt dilemma. I The Art Newspaper rapporteras om hur en utställning av Ai Weiweis konst på galleri Lisson Gallery i London abrupt har ställts in. Anledningen är ett inlägg på X (tidigare Twitter). Inlägget är nu raderat men löd som följer:

“The sense of guilt around the persecution of the Jewish people has been, at times, transferred to offset the Arab world. Financially, culturally, and in terms of media influence, the Jewish community has had a significant presence in the United States. The annual $3bn aid package to Israel has, for decades, been touted as one of the most valuable investments the United States has ever made. This partnership is often described as one of shared destiny.”

Ett klassiskt användande av yttrandefrihet enligt den gamla skolan. Dock inte av den nya extra värnade yttrandefriheten ska det visa sig. Ai Weiweis inlägg ovan resulterade som sagt i en inställd utställning med anledning av Lisson Gallerys omsorg av yttrandefriheten. En talesperson för galleriet säger i ett officiellt uttalande:

“Vi var tillsammans överens om att det inte är rätt tillfälle att presentera hans nya verk nu. Det finns ingen plats för debatt som kan karakteriseras som antisemitisk eller islamofobisk i en tid då alla ansträngningar borde göras för att få slut på det tragiska lidandet i israeliska och palestinska territorier, såväl som i samhällen internationellt. Ai Weiwei är välkänd för sitt stöd för yttrandefrihet och för att kämpa för de förtryckta, och vi respekterar och värdesätter djupt vår långa relation med honom.”

Med andra ord, “Ai Weiwei är välkänd för sitt stöd för yttrandefrihet och för att kämpa för de förtryckta” så vi måste värna denna yttrandefrihet hårdare och det gör vi genom att konstatera att “det finns ingen plats för debatt som kan karakteriseras som antisemitisk eller islamofobisk”. Hur mycket jag än försöker så har jag svårigheter att tolka något i AI Weiweis inlägg som vare sig det ena eller det andra. Dock kan jag konstatera att Ai Weiwei nu anpassar sig efter den nya tidens yttrandefrihet genom att uttala sig om galleriets aktion i ordval som “välmenande” och “för att undvika fortsatt dispyt och för mitt eget välbefinnande”. Nästan inte alls som i Kina.