LOB – Ett färdigställande

Detta är ett utdrag ur en längre intervju som kommer att publiceras i hela sin längd i vårt kommande magasin.

Handslaget är fast och de stålblå ögonen möter med en stadig och klar blick. Efter mitt misslyckade försök att få en intervju till stånd på Freudenhaus i Hamburg händer det till sist. På kafé Tant Grön i Borås.

Fudgekaka och kaffe för oss båda och jag inleder med att fråga LOB om hans förväntningar på reaktionerna på den nya utgåvan av Excelsior?

-Folk har blivit fega. Folk förhåller sig mer avvaktande på omgivningens reaktioner innan de själva vågar tycka något över huvud taget.

LOB tar en klunk kaffe och kniper ihop ögonen och spänner blicken i något fjärran.

-Det av mina inlägg på sociala medier som har skapat mest reaktioner i år var när jag ifrågasatte om folk verkligen trodde att en bojkott av Marabou skulle ändra på någonting i kriget i Ukraina? Folk blir som tokiga. De tänker inte själva längre. Hur de kommer att förhålla sig till Excelsior skiter jag högaktningsfullt i. Excelsior är skriven för att den måste skrivas och ingen annan har modet eller begåvningen att skriva den.

-Jag var Bolsjevik i min ungdom men det var omöjligt att engagera sig politiskt. Gick man på ett partimöte var det de privilegierade studenterna som orerade. Arbetarungdomarna tog man ingen hänsyn till. Det var som vanligt studenterna som skulle tala för arbetarklassen. Det fick vara för min del. När de ville att man skulle tillbringa lördagen med att sälja tidskriften Proletären utanför Systembolaget på torget inkräktade det för mycket på min egen öl-tid. Där gick gränsen. Jag hade öl att dricka och ett liv att leva.

Det är också på 70-talet som Lars-Olof Bengtsson dyker upp som ett namn i lokalpressen i Göteborg första gångerna. Han är sångare och frontman för punkbandet Göteborg Sound och för sin egen kamp. Redan där och då utan att bry sig om hur det ska tas emot och vad andra tycker om det. På den legendariska musikklubben och puben Errols spelar Göteborg Sounds på öppningskvällen och LOB skär sig blodig i kinderna med rakblad.

LOB prutar inte på något och lyckas till och med vara för kompromisslös för sina medmusikanter. En av bandmedlemmarna uttalar sig i lokalpressen dagen efter att ”det där får stå för honom det är inget som bandet står bakom” och att ”den riktiga punken drabbas ju negativt sådana här dögrejer”. De kämpade med att posera revolt och vara ”äkta”, LOB var.

Det blev ett antal år och band på rockscenen innan LOB debuterade som författare med Excelsior.

-Det var egentligen en andra utgåva. Den första delade jag ut till mina tvåhundra närmaste vänner och bekanta.

Det är utgångspunkten en läsare kan ha med sig i mötet med Excelsior. Den skrevs inte för en bred publik. Den skrevs av en helt ofiltrerad LOB som gav sig på företeelser och personer som den inre bekantskapsgruppen gjorde narr av i andra privata sammanhang. Som man talar mellan skål och vägg.

-Skrivandet startade redan 1972. Jag såg på mig själv som författare redan när jag var fjorton år.

Det blev litteraturstudier där världslitteraturens klassiker betades av en efter en. Under en kurs får en av LOBs lärare se Excelsior och uppmuntrar LOB till att försöka få den utgiven till en större publik.

1988 landar Excelsior i knät på i ett välkammat kulturetablissemang som inte har en aning om hur de ska förhålla sig. Boken roar men är samtidigt besvärlig i en liten klaustrofobisk värld där alla håller varandra om ryggen. Satiren svider. LOB hamnar hos ”Stina och Sven” på bästa teve-tid och sliter upp en Starkbock ur innerfickan på jeansvästen mitt under intervjun och lyckades bli ansiktet utåt för en arbetarklass som inte längre hade några förebilder i offentligheten.

-Jag gav mig på människor som inte missade en chans att självsvåldigt ta sig rätten att förespråka andra. Inte sällan utan mandat från någon annan än sig själva och pressens okritiskt hyllande nöjessidor. De fick tillbaka med samma mynt.

-Att Björn Borg hotade att stämma mig roade mig ofantligt. Det var så otroligt fånigt. Livets satir skriver sig oftast självt och att vara känslig för den blottlägger alltid en osäkerhet. Den drabbade är naken, tom och utan substans.

-Dessutom ville jag slåss. En rak djävla knytnäve i ansiktet på den stela tråkiga skiten som underhållning och kultur var vid den här tiden. Nu är det etter värre men efter den slutgiltiga skepnaden för Excelsior får någon annan ta vid. Om det nu finns någon puls i den unga generationen. Det kvarstår att upptäcka och man får antagligen gräva djupt för att hitta någon som vågar att göra något liknande vad jag en gång skapade och nu fulländat.

Efter att den initiala chockvågen av Excelsior hade lagt sig fortsatte LOB att skriva men för en författare som inte söker uppmärksamheten för uppmärksamhetens egen skull och redan har sparkat in en massiv dörr i litteratursverige blev det första avtrycket det stora.

-Jag kom hela tiden tillbaka till manuset och gjorde justeringar och drog bort och lade till allt eftersom tiden gick och nya offentliga clowner paraderade fram i vårt samhälle. Det blev färre töntiga nöjesprofiler och mer galna och ointelligenta politiker. Arbetarklassen står lämnad ensam kvar. De gav sitt svett och blod för att bygga ett land och som tack för mödan fick de en kader av politiker som är mer intresserade av att bevaka sina egna positioner än att göra någon som helst djävla nytta. Därför har Excelsior levt vidare vid min sida.

-Dagens politiker är som buktalardockor. De har alla samma hand uppstoppade där bak. Kulturetablissemanget är lika illa om inte värre. De är en grå massa av samma grunda tankar. Allt de säger är upprepningar och i dag är det omöjligt att veta om det är Göran Greider eller Göran Rosengren som sagt något. Allt och alla låter lika.

-Ibland kunde jag se mig själv utifrån och se att jag hade börjat skapa en persona som inte var jag. Det blev för mycket spel kring att bygga en LOB som var lika mycket jag som lite jag.

-När jag skrev en hemsida som erbjöd att spöa upp folk mot betalning var det naturligtvis stor humor. Det är inte alltid humor når fram. Det är lik förbannat stor humor.

Efter Biblia och Exitus gjorde LOB exit och lämnade skrivandet och Sverige.

-Mitt livslånga schackintresse och det faktum att Excelsior tar avstamp ur Versio Vulgata ledde mig i förlängningen till Armenien. En känsla av att stå och stampa på en och samma fläck skapade en rastlöshet och ett behov att hitta nya vägar och samtidigt få distans till den lilla värld vi lever i här.

-Låt mig säga så här, att du kan när som helst i tid titta på tio-i-topp-listan över världens bästa schackspelare och du kommer alltid att finna minst en eller två armeniska spelare på listan. Excelsior lever och kommer antagligen alltid att finnas vid min sida på ett eller annat sätt och i mina studier av religiösa skrifter och urkunder ur ett litterärt perspektiv kunde väl knappast landet som var först med att införa kristendomen som statsreligion vara fel plats att vara på?

Det låter långsökt och jag försöker hitta vägens riktning i mitt huvud när LOB förtydligar:

-Ut med rockmusiken och ölen. In med studier och kontemplation. Jag kommer aldrig bli en lika bra schackspelare som författare – eftersom jag är en genial författare – dock kan ett fullständigt uppgående i något annat leda till större bedrifter.

Etchimiadin-katedralen i Armenien blev det nav kring vilket LOB cirkulerade under några år och när han kom tillbaka till Sverige fanns lusten och viljan att fullända Excelsior en gång för alla.

-Slutförandet av Excelsior krävde att mitt geni fick ny livsluft. Tiden i Hamburg var visserligen fulla av galna äventyr och utsvävningar men samtidigt var det bara som ett Kortedala på steroider. För nära kulturen hemma och för långt bort från verklig rekreation. Armenien var en lisa för själen.

Eftersom jag anser mig vara en kännare av verket Excelsior blir jag allt mer förbryllad. Livet i Hamburg följer ett slags naturlig bana från Göteborg och rockscenen. Absurdisten i Kortedala blir anarkisten i St Pauli. Steget till Armenien är inte helt tydligt och klart.

LOB ler överseende och hans ögon ger mig en samtidigt förlåtande och nedlåtande blick.

-Det handlar om genialitetens hemvist. Du kan ta göteborgaren ur vitsen men aldrig vitsen ur göteborgaren. Men vitsen utan kontext blir en platt upprepning på samma tema. Vill du uppnå förnyelse måste du flytta vitsen eller göteborgaren. Eller geniet i det här fallet.

Du köper Excelsior här