Vad är kultur? – Blir du vad du läser? Del 1

För mycket länge sedan kunde folk tro på den magiska kraften hos vissa träd eller vattendrag.
Jag finner det tämligen rimligt och begripligt jämfört med dagens vidskepliga tro på att litteratur kan ha en helande, läkande, upplyftande, och upplysande verkan på dem som läser en bok.
Det är den skrockfulla uppfattningen som fått regeringen att lansera en kulturkanon. Som vi alla vet är det egentligen integrationsfrågan man vill lösa på detta sätt.
På presskonferensen förklarades det att man med kultur menade mer än litteratur, dramatik, filmkonst, musik – alltså konstarterna. Även annat som var svenskt skulle med i denna kulturkanon … blir det också Gustafskorv och stuvad lake, eller filmklipp med Sixten Jernberg, Ulf Sterner, Gunder Hägg och Arne Borg?
I vilket fall – vi kan ändå utgå från att litteraturen kommer att bli en viktig del i denna kulturkanon.
Ett antal böcker väljs ut, sedan får man alla ungar av utländsk härkomst att tröska dem, och när de tagit sig igenom tillräckligt antal sidor är de alla lika pursvenska som om deras släkt hade anor tillbaka till Nåntuna Lund och 900-talet.
Skulle inte tro det – och det tror inte heller du.
Så varför tror regeringen det?
Enda möjliga svaret är att regeringens medlemmar inte har något förhållande till litteratur och böcker. De har liksom bara fått för sig att det är bra att läsa böcker. Läser man många, många böcker om astropartikelfysik kan man få en tjänst på Laser Interferometer Gravitational-Wave Observatory och forska om gravitationsvågor.
Läser man ett antal böcker som ska utgöra det yppersta av vad svenska författare åstadkommit så blir man kanske inte svensk, men åtminstone lite mer svensk … åtminstone så pass svensk att man inte propsar på att få ha ett parallellsamhälle i Sverige … tror regeringen.
Själva tankegången är märklig på så många sätt. Det är svårt att tänka sig en mer genombildad officerskader än den tyska under andra världskriget. De kunde sin Schiller, sin Schelling och sin Schopenhauer – ändå hade vi jugoslaver lite svårt att fördra de tyska försöken att underordna eller utplåna oss.
Det flyter runt en idé om att man blir en bättre, godare och mer förnuftig människa om man läser mycket – ja, inte vilken sorts böcker som helst, det ska vara verk som är klassiker, eller i framtiden kommer att räknas dit. Det duger inte med Läckberg – som ju är Reinfeldts favoritförfattare, och det ser vi vad sådan läsning leder till. Men man inser lätt att det inte hade hjälpt om Fredrik ljudat sig igenom Lars Gustavssons samlade verk, han hade ändå varit lika skadlig för Sverige.
Till Adolf Hitlers favoritförfattare hörde Cervantes och Swift – och han satte Shakespeare högre än Goethe. Adolf Hitler hade alltså samma favoriter som Karl Marx.
Och?
Detta enkla exempel borde räcka för att visa att inte ens de stora klassikerna har egenskaper som gör att läsaren utvecklas i en given riktning.
Men … själv kan jag ändå inte tänka mig en enda dag av mitt liv då jag inte tar varje tillfälle i akt att läsa. Skulle jag en dag, eller två eller tre tvingas att välja mellan att äta eller läsa vore valet lätt.
Jag skulle muttra typ: ”Äh, det vet väl alla att frukost och lunch är för mesar, och egentligen och antagligen gäller det väl middagen också.”
Men jag tror inte att mitt maniska läsande gör mig till en bättre och godare människa, och har heller aldrig inbillat mig det. Jag läser för att jag behöver det, för att jag måste, för att det är mitt sätt att vara. Mitt frenetiska läsande har bidragit till att göra mig till den jag är, men det vore mig fjärran att försöka intala mig själv – eller andra – att den i någon mening gör mig till en bättre människa.
Bland de mest sympatiska människor jag mött finns det inga bokläsare av format. Sin fria tid viger de åt annat som familjen, plocka svamp, jaga, meka med bilen eller åt att springa ultramaraton (den personens kulturkonsumtion består av att han tittar på westernfilmer medan han avverkar mil efter mil på löpbandet).
Med ”sympatisk” menar jag att de har egenskaper som självständighet, integritet och ödmjukhet – jag känner inte till några litterära verk som gör att läsaren utvecklar egenskaper av det slaget. Vad än läsaren påstår.
Detta var del 1 i en serie om vad kultur är … egentligen. Del 2 kommer 30 december, del 3 3 januari.

Del två hittar du här: Vet staten vilken litteratur som är bäst för medborgaren? Del 2 – Cultura Aetatis