Val i Hollywood

De senaste åren har jag kommit att se amerikansk politik som en spännande Hollywoodthriller. Politik har ju stora likheter oavsett var i världen man är. Det politiska spelet pågår som vanligt, med utspel och kontroverser. Men USA har ändå en särställning i världen tack vare sitt kulturella inflytande. Gemene svensk har fått en stor det av sin världsuppfattning från amerikansk film.

Att se politik som film ger också en viss distans till utvecklingen i det förlovade landet på andra sidan Atlanten. Raskravaller, suspekta massmördare, abort efter födseln, opioid-kris, extrem fetma, transsexuella militärer och en rad andra saker talar för att USA har stora strukturella problem. Vissa menar att hela det amerikanska imperiet är i fritt fall.

Samtidigt är hoppet aldrig ute och ett Hollywood-slut är kanske det som väntar i det konfliktfyllda politiska landskapet. Kanske krävs det att vi tar på oss rätt glasögon när vi analyserar händelserna, precis som i They Live av John Carpenter. Först då kan vi se utomjordingarna ibland oss och lösa problemen.

Valet i höst har två huvudkaraktärer. Den första är president Joe Biden. Det första man bör känna till om Biden är att han är en klassisk karriärpolitiker som i princip aldrig haft en civil karriär. Det har han dock kompenserat genom att utnyttja sina politiska kontakter och gett ekonomiskt lukrativa uppdrag åt sin familj. Mest känt är härvan kring hans son Hunter Biden och energibolaget Burisma i Ukraina.

Kritiker menar dock att Biden faktiskt inte är den som styr i Vita Huset, utan att det är hans stab. Dessa kritiker hade helt rätt. Enligt en utredning från Robert Hur har Biden väldigt dåligt minne. Han kunde inte minnas vilket år hans son Beau gick bort. Hur har gjorde en utredning kring att Biden förvarade säkerhetsklassade dokument på ett felaktigt sätt, under sin tid som vice president.

Har man följt Biden sedan valet 2020 har man sett honom säga fel fakta, berätta bisarra historier, snubbla och göra bort sig. Ryktena om hans kognitiva förfall har ökat. De som stöttat Biden och hjälpt honom till presidentposten har rimligen vetat om detta. Dessutom har man valt att låta honom kandidera en gång till. Man behöver inte vara en examinerad läkare för att förstå att Joe Biden inte kommer kunna sitta en hel mandatperiod till. Han är 81 år gammal och frågan är om han ens kommer kunna fullfölja valkampanjen.

Det är därför rimligt att fråga sig vem som kan ersätta honom. Ett välregisserat drama kan det bli, där någon annan intar podiet på Demokraternas nationella kongress i augusti. Vem det kan bli kan läsaren fundera på till nästa vecka.

Den andra huvudkaraktären är Donald Trump. Han behöver kanske ingen närmare presentation. Men utvecklingen efter valförlusten 2020 är så spektakulär att det ändå är svårt att ge en bra beskrivning inom rimliga ramar för en krönika. Det ingen kan ha missat, oavsett vad man tycker om den gamla fastighetsmiljardären, är att han gör sig bra i media. Han är skolad att hantera klassisk tabloidpress och har gjort egna tv-program.

Men det hade nog krävts en tv-serie med minst tre eller fyra säsonger bara för att täcka in allt som hänt sedan valet 2020. I korthet handlar det om att han blivit åtalad, både i privata och delstatliga processer. Många demokrater anser att han uppmanat till en statskupp i samband med stormningen av Kapitolium 6 januari 2021. Därför görs försök att ta bort honom från valsedlarna i vissa delstater, något som hittills varit fruktlöst.

Trump är till skillnad från Biden vid god vigör och mentalt helt med i matchen. Men, han är ändå 77 år gammal. Att Biden inte blir avsatt på grund av hög ålder och sviktande fysisk och mental hälsa betyder inte att Trump kommer klara sig. Och då menar jag inte bara av naturliga orsaker. Blir han vald till president kommer oppositionen med all säkerhet använda hans ålder emot honom.

Det ser med andra ord ut som en riktig rysare i höst. Och den kommer inte ta slut bara för att vi fått en vinnare på valnatten. Det här är dramatik av en sort vi aldrig sett förut, och som inte ens den bästa manusförfattare hade kunnat skapa.