Kulturfront Europa

Frankrike: Nu blir det andra, och sämre bullar
Att göra ett veckosvep över kulturnyheter i Europa är inte det lättaste – eftersom det är frågan om hur mycket europeisk kultur det finns kvar att värna och utveckla .. och att skriva om.
Överdriven tankegång?
Jo, det skulle nog jag också sagt innan jag noterade att nu ska amerikanska snabbmatskedjan Krispy Kreme öppnar på 500 platser i Frankrike.
Krispy Kreme gör munkar. Industrifriterade degbollar med märkliga fyllningar, toppings och glasyrer.

Vi bör komma ihåg att kultur inte bara är en fråga om vad vi läser, lyssnar på eller betraktar – det är också en fråga om vad vi äter.

Möjligen är detta det hittills fräckaste exemplet på amerikansk kulturimperialism.
Försöka sälja flottyrbomber i landet som gett oss tarte tatin, macaron, profiterole, pain au chocolat, mille feuille, eller förstås … madeleinekakan … kan väl dock aldrig gå vägen?

Jo, det kan det, därav min dysterhet. Vid premiären i Paris köade 400 kunder.
Nu står mitt hopp till de gula västarna och att de kommer att blockera varje försök att etablera Krispy Kreme utanför huvudstaden.

Och medan vi befinner oss i Frankrike kan vi notera att dagsfärsk statistik visar att var fjärde bok som säljs i Frankrike nu är tecknad. Den grafiska romanen har haft en sällsynt stark ställning sedan länge i landet, och tillväxten på bekostnad av vanliga romaner verkar hålla i sig.
Det intressanta är att fler och fler franska faktaböcker numera kommer ut i serieform. Färska exempel är Antoine Vitkines och Christophe Girards biografi över Saudiarabiens härskare prins Mohammed bin Salman eller en seriebok om Jerusalems historia skapad av historikern Vincent Lemaire och tecknaren Christophe Gaultier.
I utgivningen finns också bland annat grävande reportage och reseskildringar.
Svårt att tänka sig samma utveckling i Sverige – de som tecknar serier verkar oftast mest vilja lufta sin ångest över det egna sexlivet, eller snarare frånvaron av ett sådant … och fackböcker är i sig en ständigt krympande del av utgivningen – om man inte räknar kokböcker dit.

Spanien: God kolonialism?
Den spanska högern har bedrivit kulturkrig i de regionala församlingar de styrt, man har förbjudit visning av en av Disneys barnfilmer för att det förekom en scen där två kvinnor kysstes, man har förbjudit en festival tillägnad romsk kultur i Spanien, och så vidare, och så vidare. Ni vet … lite allmänt iberiskt bigotteri. Ganska tråkigt.

Lika trist är den spanska socialistregeringen som nu deklarerat ideologisk storstädning på de spanska museerna – det ska bli kamp mot ”koloniala perspektiv” som skildrar urbefolkningarna i det forna spanska imperiet på ett nedlåtande sätt. En del verk kommer att hängas undan, andra får en förklarande och ursäktande skylt.
Men då har den spanska högern piggnat till och lämnat det defensiva bigotteriet och gått till offensiv.De hävdar att Spaniens kolonialisering av bland annat stora områden i latinamerika innebar ett framsteg för urbefolkningarna. Partiet Vox talesman i kulturfrågor har i ett angrepp på regeringen hävdat att:
”Vet ni hur många universitet Spanien grundade i latinamerika? 27! Och vad säger ni om alla katedralerna?”

Det här kan bli det första riktigt intressanta kulturkriget på mycket länge.

Italien: Upprorisk general skriver ny bästsäljande bok
I augusti förra året skrev den italienske fallskärmsjägaren och generalen Roberto Vanacci en bok som fick titeln Il Mundo al Contrario. Han gav ut den på eget förlag … och den blev en stor succé – sålde i mer än 200 000 exemplar.
Lika uppskattad blev boken inte av den italienska försvarsministern Crossetto som fick ett utbrott och förklarade att det rörde sig om ”en galnings yrande”, och att Vanacci ”vanärat” armén. En utredning inleddes om huruvida Vanacci skulle få sparken.

Vad var det då som upprörde försvarsministern?

Mest verkar det ha varit Vanaccis åsikter om homosexuella samt mångkultur.
När det gällde de homosexuella var det inte homosexualiteten i sig Vanacci vände sig mot, utan han förklarade att han i sig inte hade något problem med homosexuella – det som störde honom var de som menade att homosexuella ”var som alla andra”. Vanadis budskap var: ”Nej, ni är inte normala, kan vi inte alla acceptera det.” Det var inte så att han placerade dem i en grupp som på något sätt skulle förkastas och fördömas, det var bara en fråga att etablera vad som är en norm och vad som inte är det.

Ett problem med regler om ”inkludering och tolerans” menade han var att det gjorde att migranter därmed kunde göra anspråk på att få bli en del av ett italienskt samhälle de inte bidragit till att skapa, och vars kultur de ofta var motståndare till.

Intressant i sammanhanget är att försvarsministern tillhör Italiens bröder – ni vet det där partiet som i Svt och DN benämns ”extremhöger” och ”fascistiskt”. Men det visade sig i praktiken att de hade en hållning som rätt mycket påminde om den svenska ”värdegrunden”.
Men i samband med detta uppenbarade sig också en spricka i den italienska regeringen. Vice premiärminister Matteo Salvini, ledare för Lega, som ingår i regeringskoalitionen meddelade att han hade för avsikt att ha ett möte med Vanacci och diskutera politik.
Inget framkom efter mötet om exakt vad de diskuterat – men de deklarerade gemensamt att samtalet varit ”mycket hjärtligt”.

Nu meddelas det att Vannaci skrivit en ny bok – en självbiografi.
Den utkommer i mars.

Och det ser ut som om han kommer att kandidera till Europaparlamentet som representant för Lega.