Längs Oginga Odinga Road

Specifika platser beskrivna i litteraturen har en förmåga att fängsla läsaren och bygga upp en mytologi lika mycket runt platsen som runt personer eller händelser. En mängd platser och adresser världen över har blivit mytomspunna för att författare har skrivit om dem och läsare sedan vallfärdat till dessa platser för att på något magiskt vis få uppleva allt det där som författaren kände för platsen.
Det är en sorts fåfänga försök som jag inte kan förstå meningen med. Relationen till en plats eller adress är helt och till fullo en personlig angelägenhet. 22 Baker Street som dessutom är en adress för en person som aldrig har existerat men som ändå fortfarande tilldrar sig intresse. Hemingways bostad i Key West är mytomspunnen och drar till sig nyfikna turister.

De år som jag bodde på Kungsholmen i Stockholm utvecklade jag en hatkärlek till Hantverkargatan. Sträckan mellan Parmmätargatan och Kungsholms torg som var kusligt folktom och blåsig och där man under åren på 1980-talet fick stå och köa i evinnerliga tider på postkontoret.
Denna gata som aldrig riktigt har utvecklat sin fulla potential. Under många år fanns där egentligen ingenting annat än restaurangen Mäster Anders i hörnet av Hantverkargatan och Pipersgatan. Det slår mig när jag skriver detta att jag bara ätit där en enda gång. Det måste varit kring 88-89 och jag minns det som en bra lunch men det var något över att jag var den enda gästen i lokalen som fick det att kännas märkligt. Och jag gillade inte den helkaklade känslan.

Ett par kvarter upp från Kungsholms torg, mitt emot Landstingshuset så låg Restaurant Gambrinus och där kunde man få sig en ordentlig köttbit. Den sidan av Hantverkargatan kändes alltid gladare och vackrare.
Fram till sista halvan av 90-talet så var Hantverkargatan bara en grå blåsig tillställning som inte riktigt kunde bli min.

Sedan öppnade restaurang Henry’s Bar. Minnet av mitt första besök när jag satte mig till bords vid fönstret ut mot gatan precis innanför entrédörren, som om jag ville kunna fly fort om det skulle vara en hemsk upplevelse, värmer i bröstet ännu i dag en smula. Åren som stamgäst på Henry’s Bar framlevdes främst på en barstol i baren. Efter att kocken stängt av spisarna för dagen så kunde man alltid få sig en liten assiett med vinbladsdolmar. Dolmarna är fortfarande vid sidan av escargot är mitt favorittilltugg till öl.
Den sentimentala sidan av mig konstaterade för några år sedan besviket att Henry’s Bar sedan flera år har plockat ned skylten – numera huserar det något slags streetfood-etablisimang på adressen.
Det är precis så det är och det är också därför det är en fåfäng saga att vallfärda till de där mytomspunna adresserna. Människorna är inte desamma och platserna förändras med människorna som lever och rör sig där.

Min egen gata som jag återkommit till så många gånger och som jag har en speciell relation med är Oginga Odinga Road i Kisumu.
Otaliga är de gånger som jag svängt ner på Oginga Odinga Road och blivit avsläppt av en boda boda, motorcykeltaxi, direkt efter KCB Roundabout. När jag skriver det här är det av olika orsaker högst oklart om jag någonsin kommer att komma tillbaka till Oginga Odinga Road, så låt mig ta med er på en promenad längs Oginga Odinga Road.

Döpt efter Kenyas förste vice-president och tillika Luo-kung, Oginga Odinga, är detta nästan den enda gata jag besöker i stan. De första åren så handlade vi mat på snabbköpet Ukwala Supermarket som senare gick i konkurs, vilket tvingade mig att börja handla på Naivas på Achieng’ Oneko Road.
Mitt emot på andra sidan gatan på Al-Imran Plaza har jag kunnat växla valutor och besöka min skräddare när jag har varit i behov av att uppdatera garderoben. I fotoateljén har jag kunnat köpa förstoringar från mina digitala bilder för att dekorera väggarna i de lägenheter vi har haft i Kisumu.

Efter snabbköpet så ligger köpcentret Mega Plaza. De senaste åren har jag endast använt det för att passera igenom den höga byggnaden till parallellgatan Bank Street. Det är ett kvarter men det känns som att flyttas flera år tillbaka i tiden. Längs Bank Street reser sig temporära skjul upp med försäljning av allehanda mer eller mindre ljusskygga affärer eller streetfood. Gatan förändras ständigt och inget är permanent.

Men det är en snabb väg ner till Guardian Bus Station när man ska ta bussen till Nairobi. Den enda gången jag har gett mig på det äventyret så var det mer än en medpassagerare som reagerade över att få en vit medpassagerare på resan. Det gick allt mer under resans gång upp för mig att långdistansbussar inte var det vanligaste valet av färdmedel för de få vita som lever och verkar här.

I Mega Plaza hittar man en mängd butiker av allehanda slag men det som står ut för en besökare är att det i Mega Plaza och resen av kvarteret ned från Mega Plaza är butik efter butik med mobiltelefonförsäljare. Här passerar man också den första banken på väg ner mot bankkvarteret. Här ligger Equity Bank.

Första gången jag besökte Kisumu så rökte jag fortfarande och under tiden som Hellen var upptagen med något så tände jag av vana en cigarett. Då vänder sig den uniformerade och tungt beväpnade vakten om och säger åt mig att jag inte får röka där. Det var nog med en smula darr på rösten som jag bad om ursäkt samtidigt som jag försökte få klart för mig om vaktens pekfinger inte ändå var otrevligt nära avtryckaren på hans Heckler & Koch G3. Men han skrattade till och sa att om jag smet runt hörnet och rökte cigaretten var det ingen fara.

Mobiltelefoner och tillbehör i massor. Märkesbutiker för Oppo, Infinix och inte minst Tecno som har butiker på båda sidor av gatan ner mot bankkvarteret, men också snabbmatsrestaurangen Inn Chicken Inn och någon glassbar. Här hittar man också telekomoperatörer som Telkom innan man passerar korsningen till New Station Road. Efter korsningen så ligger det en stor ödetomt på östra sidan.
Det har förvånat mig en smula att det under de år jag besökt Kisumu inte har påbörjats något bygge på detta stycke mark som ligger längst en myllrande affärsgata men samtidigt är konflikter om rättigheter och ägarskap av mark en ständigt närvarande beståndsdel av livet här.

På västra sidan elektronikfirmor och bokaffärer för studenterna på universitetet. En butik som säljer Syinix teve-apparater, en liten sminkbutik och en klädbutik. Alla så små att det är svårt att uppfatta var den ena börjar och den andra tar vid innan nästa bank. Sidian bank, hotellet Imperial Express och sedan startar bankkvarteret med Family bank.

Tar man gatan ner vänster så hittar man Pearl Salon & Barber Shop där min barberare brukade arbeta och sedan längst ner i hörnet av Bank Street Gaurdian Bus Station.
Fortsätter man längs Oginga Odinga Road så passerar man nu Barclays bank, Absa bank, Co-operative bank, Ecobank och på östra sidan NCBA bank, Stanbic bank och Bank of Africa – Kisumu branch plus Jubilee Insurance. Bankkvarteret avslutas vid Oginga Odinga Obote Roundabout med Mosque Road mot öster och Kampala Street mot väster.

Nästa kvarter närmar oss den sista sträckan av Oginga Odinga Road som sedan går över till Obote Road med sina rader av hantverksbutiker för material, målarfärg och järnaffärer med lite lyxigare inrednings- och möbelbutiker.

Här efter Oginga Odinga Obote Roundabout blir det en härlig blandning av mindre butiker som bokaffärer, låneinstitut med flagnande handmålad skyltning och Black Berry Enterprises som säljer skoluniformer. Yamaz electricals & Home appliances och Palsha Building med Palsha Insurance Brokers Ltd. Mitt emot Palsha Building så ligger min favoritplats på Oginga Odinga Road, City Food Court.
Bredvid återförsäljaren av Honda motorcyklar ligger det enda stället jag hittat som serverar mat och har fungerande AC. Det är en modern och vackert inredd snabbmatsställe med fantastiska mango- och annanasmilkshakes. Pizzan har tjockare botten och kanter än vad en svensk är van vid hemifrån men de är alldeles utmärkta alternativ när man börjat tröttna på den lokala matkulturen och magen har börjat få hemlängtan.

Här nere ligger de mindre bankerna som I&M Bank Ltd och Spire Bank och Letshego från Botswana som fokuserar på mikrolån till de som inte har möjlighet att få krediter i det traditionella banksystemet.

På Oginga Odinga Road har vi ätit, skrattat, handlat, grälat och jag har svettats i solhettan och svalkat mig med milkshake och AC på City Food Court. Jag har köpt adaptrar för eluttag och stickkontakter som håller ett par veckor av gatuförsäljare och jag har köat utanför Safaricom orimligt länge för att få hjälp med nya mobiltelefonabonnemang.
Varje fotografi jag har tagit på den här gatan har varit med analoga kameror från förr på filmer som ger samma känsla som gatan ger mig. Känslan av en annan tid. Bilder skjutna från höften i en stad av hetta och rörelse.

Otaliga gånger har jag studerat och häpnat över den relativt nonchalanta vapendiciplinen hos de mängder av tungt beväpnade vakter som står utanför varje bank och köpcentrum längs med gatan. Det har varit en period av mitt liv som jag alltid kommer att minnas som speciell.