Mullvadar, moskéer och mosaiska trosbekännare : Del 4

Den fjärde delen i denna serie – som har sin ena utgångspunkt i spekulationerna om de tunnelgrävande judarna i Brooklyn – blir möjligen mindre obegriplig om man läser de tre första delarna.
Den andra utgångspunkten för serien är att förstås det pågående kriget i Gaza, där de flesta som tar ställning gör det utan några större kunskaper i frågan, och utan att försöka sortera det lilla de vet på ett logiskt sätt.
Ett försök att belysa alla denna förvirring – och bringa reda i den – måste därför med nödvändighet ta sig något märkliga uttryck.
Åtminstone i begynnelsen.

Del 1: https://aetatis.se/judehatet-som-inte-funnits-ska-vi-sluta-tanka-del-1/
Del 2: https://aetatis.se/vem-ordnar-en-skonhetstavling-i-en-belagrad-stad-antisemitismen-del-2/
Del 3: https://aetatis.se/sa-kortsluter-doda-barn-debatten-del-3/

Att gräva tunnlar är liksom det nya svarta i politiken.
Om vanliga människor likt lämlar rör sig mot avgrunden, så påminner de politiskt aktiva i dag istället mer om mullvadar ivrigt grävande gångar.
Varför lämmeln grips av masshysteri diskuteras fortfarande forskare emellan, liksom varför mullvadar gräver mer gångar än de uppenbarligen behöver.
Kanske rör det sig bara om ett överfört beteende; en lämmel rultar iväg mot bergskanten – de andra hakar på utan att använda sina små hjärnor.
Dagens politiker är obetydligt mer begåvade än lämlar – så om några politiker beslutar om att bygga en tunnel som är större än alla andra tunnlar – ja, då kommer politiker i andra städer och länder att haka på trenden. (Vi kan se samma fenomen när det gäller badhus och idrottsarenor).

Men nu verkar det alltså vara tunnelbyggen som gäller.
Möjligen startade trenden 2016 när Gotthardbastunneln invigdes i Schweiz. Det är världens längsta järnvägstunnel och regeringen förklarade stolt i ett pressmeddelande att det var den demokratiska traditionen i landet som möjliggjort tunnelbygget (traditionen av ingenjörskonst nämns underligt nog inte alls i sammanhanget).

Givetvis började då islamister genast också att bygga tunnlar för att visa att kalifat inte är sämre än demokratier. 2017 avslöjades hur IS-terroristerna byggt tunnelsystem under erövrade kurdiska städer i Irak; Sinjar, Bashiqa, Mosul – men även i Fallujah.
I Afghanistan byggde både IS och Al-Qaida omfattande tunnelsystem, och det påstås att Hamas tunnelsystem i Gaza är ungefär lika omfattande som Londons tunnelbanesystem.
Att Chabad-judar i Brooklyn avslöjats med att ägna sig åt ett hemligt och förbjudet tunnelbyggande vara ganska givet – de kan ju inte stå vid sidan av och se på när den västerländska demokratin tävlar med muslimska terrorsekter om vem som är bäst på att bygga tunnlar. Jag väntar bara på en kommuniké från en mer officiell judisk eller israelisk instans där man deklarerar något i stil med:
“Det spelar ingen roll vem som bygger längst tunnlar nu för att vinna politiska och militära segrar. Vi judar var först på det området”.

Och det är förvisso sant. Den som besöker Israel och Hirbet Madras vid Gennesaretsjön möts av tunnlar byggda hundratalet år före Kristi födelse. De användes av judiska rebeller under de två stora upproren mot det romerska riket.
Om Chabadmedlemmar i Brooklyn har några liknande planer är oklart, men som vi redan förstått är tunnelbyggande mer en reflex, en härmning av vad andra gör.
Antagligen ska vi se tunnelbanans nu pågående – och omfattande – utbyggnad i Stockholm som ett led i denna världsomspännande tävlan och trend. Troligen kommer jag nu att få e-post från någon konspirationsteoretiker som påpekar att den man vars vision och dådkraft drev tunnelbanebygget framåt i Stockholm var Hjalmar Mehr, en jude.
Intressant nog kopplade spårvägens underjordiska tunnlar i Stockholm till frågan om demokrati.
Mitt under brinnande krig, 17 juni 1941, diskuteras i Stockholms stadshus frågan om att säga “ja” till att bygga tunnelbanan. Debatten drar ut till en bit inpå natten, men det blir slutligen ett “ja” – kanske för att stadsbyggnadsborgarrådet trumpetat att det vore en “inkompetensförklararing” av “demokratin” i Stockholm att inte säga “ja”.
På ena sidan landet har man tysken, på andra sidan ryssen – men det som ska visa att demokratin fungerar är att man bygger en tunnelbana.
Lite grann som när man bygger nya stora badhus i Göteborg i dag.

Och det där med Hjalmar Mehr … vad ska man säga? Tunnelbanor är ju faktiskt en tämligen rationell transportlösning. Det tyckte den judiske affärsmannen och diplomaten August Belmont som i begynnelsen finansierade bygget av New Yorks tunnelbana.
Men än sedan? Många judar har inte bara omfamnat modernitet och teknologisk utveckling – utan också varit pådrivande.
Att se det som uttryck för en judisk världsomfattande konspiration är dock lite svårt – några av de främsta anti-modernistiska och teknikfientliga tänkarna genom historien har varit – judar.
Låt oss istället leka med tanken att grävande av tunnlar är något allmänmänskligt.

Och tänk om allt detta tunnelgrävande egentligen inte har som syfte att förbättra demokratin, eller sprida islam eller bekämpa en fiende – utan är uttryck för något helt annat.
Freud antog att drömmar där man grävde ett hål kunde tolkas på två sätt.
Det ena var att drömmen var ett uttryck för att man visste att någonstans i det egna omedvetna fanns det hemligheter att blottlägga. Dolda samband.
Det andra var att drömmen visade att man ville komma undan, fly, isolera sig, och ägna såg åt självreflektion och introspektion.
En enkel själ som jag kan tycka att de två tolkningarna egentligen uttrycker en och samma sak.
Men vill bort från den verklighet man befinner sig i – denna själsliga känsla tar sig rent fysiskt formen av att man borrar, gräver och spränger. Viljan att tränga in i det egna undermedvetna leder till att man tränger in i underjorden.

Därnere, under jord, skapas något nytt som innebär att man återkommer till markytan – som något annat.

Rent existentiellt ska man dock kanske inte bekymra sig över vad som kan komma att dyka upp ur de tunnelsystem man inte känner till att man är omgiven av.
Möjligen är det värre att så få själva verkar vilja gräva gropar, hålor eller tunnlar.
De verkar nöjda med verkligheten som den är.
Och det är ju mindre bra…
Själv ska jag ägna sommaren åt att äntligen gräva klart för min jordkällare.